Crazy.

Imorse skulle jag till tandläkaren, extremt tidigt och helt i onödan egentligen.
Nåväl, fick en ny tandläkare som var jättetrevlig.
Jag blev rädd för hennes trevlighet.
För att hon tog mig i hand när hon ropade upp mig, för att hon frågade om jag var okej, för att hon frågade mig vardagliga saker, för att hon klappade mig på kinden när jag fick ont.
Det kändes jobbigt att hon var så trevlig, för då var jag tvungen att vara det tillbaka.
Det kändes jobbigt att hon var så "närgången"
Men i själva verket var hon bara trevlig och framåt.
Sen blev jag istället rädd för mig själv för att jag har blivit så förbannat försvenskad.
Var trevlig mot mig! Prata med mig, sätt dig bredvid mig på bussen, krama mig.
Jag måste botas.