Miserable at best.

I guess that I should leave you alone but we both know that I'm not that strong...

Hemma.
Blev störtirriterad så fort jag hoppade av tåget.
Såg Johanna på stationen, har saknat henne. Då var jag glad.
Sen blev det äckligt igen.
Jag kan inte prata med min mamma utan att vi börjar bråka eller att hon säger elaka saker.
Sen sitter hon och pratar om hur oerhört mycket bättre mina systrar är, att dem kämpar så mycket, att min yngsta syster har kämpat för livet.
Vad fan tror hon att jag gör? Äckel.
Nåväl. Åkte sedan till ett stall och red i skogen i nästan tre timmar.
Det var bra. Hjärnan rensades och jag blev trampad på foten.
Träningsvärk i rumpan. Mums!

Grattis Gustav för idag fyller du 21.
Imorgon ska jag träffa Maria och Johanna tror jag.
Sen ska jag kolla på film med David. Säkert någon mer.
Skönt att vara hemma ändå. Jag har saknat umgänge.
Saknat min säng, saknat mina katter och saknat min dator.
Over and out.

....and I miss the lips that made me fly.