Varför kan folk inte lära sig att stava till "Vattenfall?"
Vatten fall.

Javisst.
Jag är jättenegativ, jag är cynisk och pessimistisk, ser aldrig någonting ifrån den ljusa sidan, försöker alltid hitta fel och brister, förpestar världen med onda tankar.
So fucking what?
Det är JAG.
Fortfarande jag, min person.
Om det inte passar så kan du gå.
Om du inte ser och fattar att det finns mer av mig, att jag inte bara är sådan, att du inte fattar att det är försvar (kanske världens sämsta) så är du rent ut sagt dum i huvudet.
Då känner du mig inte, då säger du inte "jag älskar dig" och menar det, för man älskar inte personer man inte känner.
Du vet ingenting om alla besvikelser jag har fått leva med, du vet ingenting om mig.
Ingen av er vet någonting om mig.

Jag är trött, trött, trött, på att folk ska TYCKA så mycket hela tiden.
Påpeka och anmärka så förbannat. Att folk ska lägga sig i.
Jag är trött och arg på att jag knappt pratar med en del personer som jag umgicks praktiskt taget jämt med förut. Ännu argare är jag för att jag inte ta tag i det, för att jag är besviken.
För att jag lät någon komma så jävla nära, och sedan försvinner personen.
Bara sådär. Som om vår vänskap egentligen inte varit värd ett piss.


And I miss you when you're not around.