key to survival.

Jag har tänkt på att jag aldrig börjar mina blogginlägg med någon slags hälsningsfras.
Förlåt, om det känns som att jag är otrevlig. Det är jag inte, men jag kommer verkligen aldrig på något bra sätt att börja, så jag bara skriver vad som helst, liksom apropå ingenting.

Igår hade jag omänskligt stora problem med att somna.
Låg och tänkte på precis allting som jag borde göra denna veckan, månaden, året, och nästa år, och resten av åren efter det. Allting bara snurrade runt och blev en enda stor massa med idéer och måsten som jag ska ta itu med någon gång.
Självklart struntade jag i mer eller mindre allt som jag skulle gjort idag.
Tur att det är en dag imorgon också.
Märks att jag inte har någon som helst självdiciplin?



Don't you dare walk out that door.
Oh no, I lost again.
You just walked out that fucking door.