Moving for the sake of motion.

Makaroner är det bästa som finns. Man behöver inte ens tugga om man inte orkar!
Hur jäkla bra som helst. Åh. Ska nog äta lite mer.


Den här staden blir bara mer och mer bisarr.
Jag vill inte påstå att det bara händer i just den här miserabla staden.
Det är nog så på de flesta ställen.
Alla små gäng har sina intriger och det är väl inte menat att alla ska kramas och vara vänner.
(Hade dock varit trevligt emellanåt?)
Men jag bor här, i den här skitstaden så självfallet känns det som att det är just värst här.
Tycker att det är konstigt att folk inte kan vara trevliga längre.
Att hälsningarna man får mer säger "Jag tycker du är helt jävla dum i huvudet." än "Hej, fan vad roligt att se dig igen." Ska det vara så jävla svårt att ge något ett uppriktigt leende?
Ibland vill jag bara skrika åt er att ni är dumma i huvudet ni med, att ni själva inte är så fucking perfekta, att ni kommer stanna och ruttna här resten av era liv för att ni är värdelösa.
Men det gör jag inte. För jag menar det nog inte egentligen och jag vill inte vara den som är den. (Den som är VAD?)
Men jag vet ju, man är ju bara mäninska, det är inte alltid så jävla lätt att tycka om alla.
Det är inte så jävla lätt att inte snacka skit, sprida rykten, ignorera, förstöra för andra.
Kul liv vi har. Fan vad produktivt och givande!
Äsch. Nu babblar jag bara.
Nu får jag mig själv att framstå som Guds bästa barn som aldrig i livet skulle få för mig att tala bakom ryggen på någon. Det stämmer inte.
Jag är kanske ett av de värsta barnen. På det stora hela är jag nog en rätt kass människa.
Men jag står för det jag tycker.
Och jag har lärt mig att välja mina vänner noga, och inte tro på allt folk säger.

Aldrig mer att jag tänker låta någon komma lika nära som jag lät DIG komma.
Du bara sabbade allting ändå.