Det här har växt i mig
Åh, så länge nu
Regnmoln brukade jaga mig
Och nu jagar jag morgonen längs avenyer

Du var full och jag var full
I aprilsolen
Du är den sortens flicka jag gillar
För du är tom och jag är tom
Och hon sa:Egentligen är du inte kär i mig
Och egentligenär det okej med mig
För jag blir aldrig kär i nån
Sånt där är slöseri med tid...
Men då slösar vi bort våra liv ( jag tänker alltid på dig i april)

Ge mig en kyss innan du går
att bygga en dröm på
En kyss innan du går
En kyss att bygga en dröm på

Egentligen älskar du inte mig
Och egentligen
är det okej med mig
För jag älskar ingen alls
Sånt där är slöseri med tid

Jag var ingen
Du var aprilhimlen
Som jag minns den...och som jag minns dig...
Och jag hoppas att du kan se mig nu
Och jag hoppas att du....hör mig nu

Cookiholic.

"Varför kan ingenting någonsin vara perfekt?"
-För att perfektion inte finns.
För att ni aldrig kommer nå den känslan.
Ni kräver för mycket av livet.

Idag har jag en dålig dag.
Mycket dålig dag.
En sådan dag då jag pissar på allt och tycker för mycket.
Men visst är det okej ibland?
Jag känner mig ensam.
För det får man göra, emellanåt.
Det ingår väl i livet, att känna sig ensam och djävligt värdelös.
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Godnatt.

All in vain.

Just nu:
BMTHs gamla låtar. Fyfan vad bra, fyfan vilka minnen kompisar.

Jag vet inte vad jag ska skriva.
Jag vill något, men vet inte riktigt vad.
Finns väldigt mycket inom mig just nu som jag bara vill förklara, få bort och be om ursäkt för.
Saker jag ångrar att jag gjort, sagt, tänkt.
Andra saker jag vill få sagt för att jag blir förbannad.
Saker som folk inte förstår och dömmer mig utan att veta sanningen bakom.
Jag vill spotta på de människor som tro sig förstå mig och min situation.
Samtidigt vill jag spotta på mig själv för att jag uppenbarligen är en värdelös människa.
Jag ber om ursäkt för detta.

Det märks att hösten har kommit.
För allting känns genast väldigt meningslöst.
Mycket mer än innan.
Eller jag vet inte.
Jag har blivit liparn.
Nu gråter jag minst en gång om dagen.
Förut grät jag aldrig. Kunde inte gråta.
Men nu kommer det hela tiden.
Jävligt mesigt om jag får säga det själv.
Jag ser inte ens emot helgen.
Men nästa helg kan bli fint.
Möjligtvist.
Jag saknar Leila.

Om du lämnade mig nu.

Igår var konstigt.
Vi drog till Mikaela som hade fest.
Trevligt att träffa folk som man inte pratar med längre.
Varmt och kul var det. Men vi drog rätt tidigt.
Bussresan var nästan värdast på hela kvällen.
Den var märklig. Eller allting var märkligt.
Haha. Jag och Johanna satt i hennes källare och söp, rökte, grät, kramades och skrek.
Det är bättre att ligga och kramas och vara patetisk tillsammans med någon än att ligga själv i sin säng och vara det.
Jag älskar henne.

Mitt ben har somnat. HEHE.