Livsmotivation.

Jag har ännu inte hunnit andas in det nya året.
Men det behövs kanske inte, det känns iaf som vanligt och då brukar det vara som vanligt också.
Jag har lärt mig att om man inte tänker så mycket så känner man inte heller så mycket
och när man inte känner passerar vardagen oftast smärtfritt och obemärkt.
Det är så jag vill ha det.

Det här lovet har gått ovanligt fort. Veckorna har mest bara varit en alkoholdimma
eller allmänt slöhängande i Williams lägenhet. Nu ska man efter treveckors paus
dras in i en rutinerad djävla vardag och följa tider. Jag hatar rutiner, streck och måsten.
Fast det är samtidigt rätt skönt att börja göra någonting nyttigt med dagarna och kanske
sätta igång med saker som jag lagt på hyllan nu.
Man kanske borde ta tag i den där djävla träningen någon gång? Och pluggandet, sovandet, välmåendet, jobbet, körkortet, vännerna.
Who am I kidding?
Jag vill tro på färska nya tag och att jag har motivation. Men det ligger på noll.
Tillsammans med mitt jag.