So what.

Teletubbies skrämmer mig. Jag känner mig hög när jag kollar på det.

Igår var en intressant dag på många olika sätt (Inte överhuvudtaget tbh.) Jag vaknade runt åttatiden för att ringa skolan och kolla om det var någon idé att komma dit. Det visade sig att det inte ens var någon idé att ringa, det var nämligen ingen som svarade. En skola full med personal och inte en själ ids ta upp luren. Knepigt. Anywho, Sophie meddelade mig om att jag inte behövde komma till skolan, så somnade jag om men väcktes runt ett av att min mamma ringer mig och ger mig order om att mäta avståndet mellan två dörrar i huset, jag har ännu inte förstått varför men jag ljög i vilket fall som helst om siffrorna. Hoppas att det var något viktigt.
Jag blev fövånad när jag märkte att jag även blivit utnämnd till dagens hundvakt.
Djävla hund alltså. Han har lärt sig rymma och han lyssnar inte på mig för att jag är så mesig mot honom. Det här är inte intressant för någon i hela världen kom jag på nu.
Jag bråkade med min mamma, åkte till Göteborg, träffade Mollgan. Ungefär.
Förutom fjortisbrudarna som sprutade parfym på en hemlös, varför är man så dum i huvudet?


Jag har ett ohälsosamt förhållande till Harry Potter.
Måste bara få lite perspektiv på saker och ting.

+
1. Han kan prata med ormar.
2. Han har sjukt mycket galleoner på sitt bankkonto.
3. Om han vill kan han få ligga närsomhelst, alla vill ha Harry Potter.
4. ALLA vet vem han är.
5. Han kan göra coola trix med sin trollstav.

-
1. Han kan inte göra ett djävla skit utan sina vänner. Så egentligen är han inte så tuff.
2. Han har ett ärr i pannan. inte så attraktivt och lite attentionwhore-alart på det.
3. Han försöker verka osjälvisk för att se bättre ut.
4. Han blir arg för ingenting.
5. Han sumpar allting med Cho Chang, något jag aldrig kommer att förlåta honom för.
6. Han är envis som en åsna.


Fler minus än plus. Fast plus och minus blir väl plus?
Eller jag vet inte.
Jag sitter barnvakt. Det märks att jag engagerar mig.

Oh no she didn't!

jag har upptäckt att det är blogger det är fel på, inte mitt internet.
som fö. borde ha släckts ner? eller har min pappa tagit tummen ur och betalat räkningarna?

jag är nu en harmonisk människa efter att ha skrivit ett irriterat inlägg i min bilddagbok (vardagsporr) om det är något jag tycker om hos mig själv så är det förmågan att bli lugn och glad igen väldigt snabbt. poäng till mig som ser bra saker hos mig själv. vadan denna personliga utveckling? nåväl. jag satte foten utanför ytterdörren runt åtta på morgonen och ser SNÖ. riktig snö, som ligger på marken och knastrar när man går. det första jag hör är barn som skriker och har skitroligt. djävla barn. väntade på en buss som var en kvart försenad pga. snö, kom ändå fram till skolan fem minuter innan jag brukar. jättekonstigt.
då kom alexander. den fagre pojken som jag saknat. fick mitt schema, allt väl.
efter skolan kom william och hämtade mig, värmde en pizza åt mig och var bara allmänt jättegullig, som han alltid är. sen körde han mig ut till där jag bor för att ta en spruta i armen.
det gjorde ont men jag lever och det tycker vi om. vidare for vi in till stan, hämtade upp en pontus, harald och peter och begav oss ut på landet, så långt som till himle kom vi.
fika och spela flipperspel, bilspel och dylikt. sen åkte vi hem igen.
det var en fin utflykt! tack för idag.

Sponsored by who?

Efter gårdagens djävla känslomässigaride och händelser var jag helt slut när jag skulle sova.
Tur att jag har underbara vänner och en katt som kan konster.
När jag vaknade imorse hade mitt huvud blivit våldtaget av en huvudvärk som vägrade släppa på flera timmar. Dock kunde jag inte ligga kvar i sängen lika länge som jag velat då jag faktiskt lovat min arma moder att städa på mitt rum. Jag är inte den prydliga typen som bryr mig om ordning och reda, men det behövdes fan en städning. Var klar runt sextiden, då käkade jag frukost, nu är jag hungrig igen. Städningen tog all min energi jag sparat på i ett par dagar så jag lär somna relativt tidigt idag och kanske sova hela natten igenom. Hoppas, för skolan börjar imorgon och jag orkar inte vara ett vrak. Upptäckte till min fasa att mina rökelser är slut, samt att min kalender har slut på dagar så jag måste köpa en ny annars lär jag inte klara av terminen som ligger framför mig. Jag vill dricka vin hemma hos William.

Ät dig snygg.

Idag var en alldeles speciell dag.
Jag vaknade nämligen 12:15. Jag har inte vaknat så tidigt på veckor.
Först fick jag ångest, sen insåg jag att fan, världen är ändå rätt fin när det är ljust ute.
Fast jag embracade inte dagsljuset speciellt mycket. Åkte hem till David och kollade mest på film, käkade och myste. Vi var amerikanska teens också. Hångla till Muse.
Nu underhållar jag mig med att hata tjocka barn ifrån USA som var på TV häromdagen.
Jag satt på soffan med en pizza i knäet och var lite smått skadeglad, sen blev jag bara förbannad och ville spotta ut pizzan. Det var en 12årig tjej som skulle fettsugas var tanken (Hon fick aldrig göra det, hennes värden var för dåliga, HA!)
Hon frågade vad persika var för något och spydde när hon skulle äta EN tomat.
Varför låter man sina barn bli sådana monster? Nog för att man inte behöver vara smal som en djävla lyktstolpe, men come on? Sen sitter mamman där och säger "Det är inte mitt fel... Inte hennes heller, det bara ÄR så." Javisst, mänskligheten bara gjorde henne sådan, hon hade otur och blev stor som ett hus och kan knappt springa en meter utan att falla ihop, bara sådär.
Nu ska jag sluta vara taskig mot 12åriga tjockisar i USA.

Palme.

Hade skrivit ett ändå helt okej inlägg. Jag tänkte "OKEJ, jag ska skriva saker som person kan tycka är lite roligare än whinigatexter om ilandsproblem och självhat." Vad händer?
Jo ödet pissar på mig och vägrar publicera min text, den fullständigt skiter i energin och själen jag lagt ner, för att inte tala om TIDEN. Bara gör det, sparka mig när jag ligger ner.
Tack som fan, internetdjävul, du som lurar bakom varje cyberknut och smider onda planer om hur du ska lyckas göra mig arg.








Förstå att jag överdriver, jag vill inte skrämma iväg någon.

Okej, jag kan verkligen inte hänga själv. Jag blir som en morsa på bröllopet.
Sentimental och en djävla mjukis. Just nu sitter jag och lyssnar på låtar som
påminner mig smärtsamt mycket om sommaren/början av hösten.
En del har en himla otur, alltid.

Livsmotivation.

Jag har ännu inte hunnit andas in det nya året.
Men det behövs kanske inte, det känns iaf som vanligt och då brukar det vara som vanligt också.
Jag har lärt mig att om man inte tänker så mycket så känner man inte heller så mycket
och när man inte känner passerar vardagen oftast smärtfritt och obemärkt.
Det är så jag vill ha det.

Det här lovet har gått ovanligt fort. Veckorna har mest bara varit en alkoholdimma
eller allmänt slöhängande i Williams lägenhet. Nu ska man efter treveckors paus
dras in i en rutinerad djävla vardag och följa tider. Jag hatar rutiner, streck och måsten.
Fast det är samtidigt rätt skönt att börja göra någonting nyttigt med dagarna och kanske
sätta igång med saker som jag lagt på hyllan nu.
Man kanske borde ta tag i den där djävla träningen någon gång? Och pluggandet, sovandet, välmåendet, jobbet, körkortet, vännerna.
Who am I kidding?
Jag vill tro på färska nya tag och att jag har motivation. Men det ligger på noll.
Tillsammans med mitt jag.